FESTIVALEN RISTIVETO 24.-26.2.2018

Korsdrag blåser nytt liv i Rober Schumanns och Johannes Brahms kompositioner och bjuder in till diskussion om människopsykets fragilitet.

År 1853 besöker en ung tonsättare oanmäld en av sin tids mest betydande kompositörer. Den äldre tonsättaren är stort imponerad av sin lidelsefulla unga kollegan och en nära vänskap föds. Redan nästa år försöker den äldre kollegan begå självmord, utan att lyckas, och söker sig till en anstalt för sluten vård. Efter ett par år är han död. I vilka som helst förhållanden är det här ett chockerande händelseförlopp och det är på sin plats att fundera på hurdana spår en dylik tragedi lämnar i den krets den berört.

Med tanke på årets Korsdrag är det av intresse att ovannämnda personer är Robert Schumann och Johannes Brahms. Hur påverkade dessa händelser Brahms? Varför tog det Brahms flera år efter Schumanns död att skapa betydande verk? Varför blev han under åren konservativ och varför övergav han sin habitus av ung pianovirtuos först år 1878 genom att låta sitt nuförtiden så kända skägg växa ut?

Likaså intressant är det att fråga sig hur man hör Schumanns mentala obalans i hans verk, eller hör man det alls? Varför tyckte Clara Schumann, som bevakade Roberts opublicerade verk och själv var stjärnpianist, samt hennes medhjälpare Brahms och Joseph Joachim (säkert Tysklands mest betydande violinist) att det var av vikt att gömma undan och skydda Schumanns sena verk? Varför tyckte de att verken var orepresentabla? Vad i dem var så upprörande att Clara till slut fann det nödvändigt att förstöra en del av manuskripten. Om Brahms tyckte att Schumanns obalanserade psyke och hallucinationer hade en ofördelaktig inverkan på de sena verken, hur förhöll han sig då till sina egna verk som tillkommit under Schumanns inflytande och under den period då Schumanns psyke kollapsade.

Korsdrag vill i år utmana sina musiker och sin publik till att fundera på människans sköra psyke och hur vi möter dess oregelbundenheter. Vi för konserter till två historiska och betydande mentalsjukhus: Lappviken och Nickby. I Lappviken spelar vi på en korridor bakom vars dörrar till exempel Aleksis Kivi vistades. Nickby sjukhusområde är numera en naturskön idyll och det är svårt att föreställa sig att då det finska samhället knakade i fogarna år 1942, dog fotografen bakom de älskade Helsingfors-bilderna, Signe Brander där i hunger. Kanske kan vi i dessa tunga miljöer komma närmare den atmosfär som rådde då Schumann och Brahms stiftade bekantskap.

I Korsdrag uppträder de bekanta musikerna från tidigare år: sellisten Markus Hohti, pianisten Emil Holmström, violinisten Eriikka Maalismaa, klarinettisten Christoffer Sundqvist, altviolinisten Atte Kilpeläinen och violinisten Jan Söderblom. Våra gäster i år är pianisten Paavali Jumppanen och konsertmästaren för Svenska Radiosymfonikerna, utmärkta Malin Broman, båda internationellt efterfrågade toppmusiker. Journalisten och pianisten Lotta Emanuelsson leder in publiken och musikerna till Schumanns och Brahms värld.

Som under tidigare år så använder vi tidstypiska instrument under Korsdrag och söker oss närmare den klang musiken hade på 1800-talet: stråkinstrumenten har sensträngar och pianisterna har i år till sitt förfogande Paavali Jumppanens 100-åriga Blüthner-flygel. Korsdrag rör sig också i år pop-up-aktigt till tre olika orter. Konserterna spelas på Lappvikens före detta sjukhusområde, i Sellosalen och på Nickby före detta sjukhusområde.

Schumann & Brahms -festivalen har planerats av Eriikka Maalismaa och Emil Holmström.

    Copyright © 2018 Ristiveto-festivaali